MEN. Och då menar jag ett stort jävla jätte-MEN. Typ så här stort:

Nu har det nämligen kommit till min kännedom att Dagens Nyheter INTE kommer att publicera fler kontaktannonser i och med den nya formen. EVER! De sista freaksen var tydligen med i tidningen den 13 september – min födelsedag för övrigt, som säkert kärlekshatar-DN visste och ville ge mig ett sista sadistiskt smakprov på vad jag aldrig någonsin ska få se igen!

Jag är faktiskt lite pissed off på riktigt. Jag hade till och med hoppats lite på att annonserna skulle börja publiceras på söndagar igen som på den gamla fina tiden, men nejdå – nu ska väl nån jävla Volvo, Dressman-slipover eller blåbärsyoghurt pryda den förbannade sidan istället. Har SvD kontaktannonser? Va? Va!? Isåfall byter jag direkt. DIREKT!

…och herr Karnstedt är med i det här fantastiska bandet:

…och då känns det här klippet på något sätt logiskt.

Till startsidan

Har ni saknat dem? Ja, kontaktannonsanalyserna alltså. Inte? Nehe, men det skiter jag i och eftersom jag har varit lite av svikare och hållit mig borta lite väl länge från bloggen så bjurrar jag på några extra.

5
Jag är en 75-årig man som söker en
kvinna med intresse för lättare mu-
sik, t ex dragspel, operetter m m.

Kommentar: Nu hänger jag inte riktigt med. Lättare musik som i att utföra musiken eller som i lättsam musik att lyssna på? Hursomhelst så är ju dragspel helt omöjligt att lira och nästan lika omöjligt att lyssna på. Operett är väl mer ok, men jag får lite känslan av att Claes Malmberg och andra lustfrustiga människor håller på med sånt, och då går det ju inte.

4
Är en kvinnlig, passionerad tjej,
med stil, utbildad, rödhårig,
165/60, sprit-, barn- och rökfri.
Har tröttnat på alla ytliga kon-
takter och söker en svensk eller
norsk man.

Kommentar: Så underbart att barnfri hamnade mittemellan sprit- och rökfri! Same shit, different names liksom.

3
Man, 63 år, söker ett förhållande som
ska berika på alla sätt och inte skada
oss på något sätt. Tack.

Kommentar: Åh, tack själv du gullige 63-åring. Det är ändå bra att han är tydlig, så man inte får för sig att han inte ens vill må lite psykiskt dåligt av relationen.

2
Finns det någon kvinna som vill
skaffa barn och bilda familj med
mig?

Kommentar: Meh, hur skulle det inte kunna finnas det!? Du låter ju som en superintressant person! …Förresten, skaffa barn och bilda familj, är inte det lite samma sak?

1
Jag söker dig kille som jag
träffade för 9-10 år sedan i Hu-
vudstabadet. Jag tror du bor i
Skärholmen.

Kommentar: Jahopp, då var det bara att bläddra igenom de gamla almanackorna då…9-10 år sen sa du? Hm…*blädder blädder* 2007…2003…här, 2001! …Huvudstabadet? Nej, jag beklagar, det är nog inte jag – då hade jag tvättid mellan 10 och 15 och sen hängde jag med Stoffe och Cissi. Sorry. Och jag har för mig att jag inte bodde i Skärholmen heller. Men happy hunting!

Klicka här för fler kontaktannonser!

BERMUDABENNY
greetingsfrombermuda@hotmail.se

Det är ett jävla skit det där när orden tar slut helt plötsligt. Twitter, fejsan, bloggar och annat ska ha sina bokstäver, meningar och underfundiga kommentarer. Jag må vara ond men alla som okynnesordar på fejsan med uppdateringar som ”Längtar…” , ”Mår inte så bra…”, ”Gud vilken underbar dag! ;O)” – de åker bort från min feed direkt. DIREKT! Det är något med ”…” på slutet som jag inte riktigt kan acceptera. Och avancerade smileys behöver jag väl knappast kommentera?

Anyhoo så tror jag att ska börja prata mindre IRL och på sätt spara ord till er här på Internet. Smart va? Men det kommer fan inte bli lätt. Käften glappar mest hela tiden har jag märkt och jag funderar på att fixa någon slags effektiv men stilig munkavle så att jag trots total tystnad ändå håller stilen. Vem vet, det kanske blir värsta hypen – Mute but Cute-trenden är snart ett faktum. Kom ihåg var ni läste om det först!

Imorgon blir det kontaktannonsanalys.

Längtar…

Äntligen är hon här, pånyttfödd! 270x185cm, 48 sidor. Kom till världen 2 september 2011. <3

Min mamma dog ju för typ ett år sedan.
Äh, se inte så förvånad ut – jag skrev ju till och med om det här.

Hursomhelst så är det inte speciellt smart att kolavippa på hösten. För när man väl har kilat om hörnet, fått en kista runt sig, eldats upp, lagts i en kruka och till slut fått ett nice jordhål att relaxa i så är det i tjäle i marken. Vilket betyder att man inte får en gravsten förrän långt senare.

Idag granskade jag och en kollega gravstenskatalogen och passade på att planera lite för våra egna minnesstenar. Personligen vill jag ha en staty av mig i själv i helfigur. Gärna någon slags flådig fontänannordning också. I själva verket ska ALLA pengar jag har när jag dukar under gå till min grav – den ska vara pimpigast av samtliga på kyrkogården! Oj, vad mina efterlevande kommer att bli förbannade. Men samtidigt, de kan ju alltid spela tv-spel, åka karusell, rida ponny, ta en espresso eller något annat trevligt som min grav har att erbjuda när de kommer och besöker mig.

10.30. Jag välter en hel kopp kaffe i sängen och det ser nu ut som jag kissbajsat på mig. Rejält. Hur gör man förresten rent en bäddmadrass?

10.50. Jag smäller igen kylskåpsdörren. Tänker inte på att jag gjort i ordning en tallrik fil med müsli som jag ställt på kanten till kylskåpet. En blåbär/lingon/russin/nötmix-bomb exploderar och en härligt kladdig sörja letar sig ner längs kylskåpsdörren och ner mellan golvplankorna.

Resterande timmar av min lediga måndag har gått till att inte välta saker, att röra mig i slowmotion av säkerhetsskäl och till att undvika all slags mat (som tydligen är livsfarligt). Ja, och så har jag ju varit hos plastikkirurgen.

Happy thoughts, happy thoughts, HAPPY THOUGHTS!

Under typ tre månaders tid har jag nämligen haft ett horn i pannan. ”Fettknöl” insisterar läkarna på att kalla den, men jag är fullständigt övertygad om att det är något Luciferaktigt som ligger bakom. Anyhoo, bort skulle den och jag fick tid 19.30 hos något slags silikontutt- och fettsugsställe på Östermalm som tydligen även kunde ta hand om djävulshorn. Ta helvetiskt mycket betalt kunde de också.

”Det är min första dag efter semestern så jag kan vara lite skakig” sa läkaren, skrockade förnöjt åt sin lustighet och körde in skalpellen i mitt huvud. På riktigt så var det en svettpöl på den papperskyddande britsen efter att han var klar med mig. Men jag var äntligen böldfri. Traumatiserad och med fula stygn + fula plåster i plytet. Men böldfri!