En vrickad semester, del 1

Min hy gillar inte mig. I nära 30 års tid har den konstant stretat emot i alla lägen och vägrar helt enkelt förstå grundläggande fakta som att solen är varm, födelsemärken är inte högsta mode och att grisfärg passar bäst på – you guessed it – grisar. Nog för att sommaren är problematisk för min födelsedräkt, men det är framförallt spontana solsemestrar som gör den extra förvirrad.

Därför var min resa förra veckan en intressant upplevelse. Jag kunde nästan höra hur min hud skrek desperat i förväntad smärta när jag bokade flyget till södra Spanien. Med temperaturer på omkring 20 plusgrader och ett klimat där solen tittar fram mer än en halvtimme per dag så har det historiskt sett visat sig vara en tillvaro av konstant lidande.  ”Men misströsta inte, kära hud”, sa jag tyst för mig själv när jag glupskt sög i mig information om hotell, strand, mat och väder.  ”Misströsta inte. Den här gången är vi väl förberedda”.

Solskyddfaktorer, skuggteorier, parasollteknik, vindberäkning, kepsutformning och flagningsneutralisering – allt hade studerats i minsta detalj inför avfärden. Ingenting lämnades åt slumpen, efter denna vecka i solen skulle jag komma hem med en jämn och helt okej bränna, även fast jag inte förväntade mig någonting som en liknade kulören ”brun”. Faktor 25 packades ner – kanske naivt lågt, men det var det jag hittade i badrumsskåpet. Jag fick helt enkelt utöka arsenalet väl på plats i Spanien.

Vi kom ganska sent ner till Alicante. Värmen i kvällsluften bäddade för någonting gott de kommande dagarna.
”Yay!”, tänkte jag.
”Nej!”, vrålade min hud.
Ett leende spred sig över mitt ansikte under taxiresan till hotellet. Det här skulle bli så förbannat skönt. Min medresande flickvän verkade känna ungefär samma sak. Väl framme skred vi hand i hand som på moln till receptionen, checkade ivrigt in och kunde nästan inte vänta med att få lägga oss så att den sköna natten kunde bli en ännu skönare dag…

Ah, buenas días sweet life! Vi slänger oss i shortsen, slänger i oss frukosten och slänger oss ut i den spanska försommaren. Vi tar en timmes promenad längs den enormt långa stranden och bara njuter. Det är en behaglig värme och det blåser lätt när vi lägger oss under en palm i sanden. Det är inte riktigt solavärme men jag tar ändå av mig t-shirten, börjar läsa en bok, men faller snabbt in i en behaglig sömn…

Några timmar senare är vi på hotellet igen, lite solmosiga efter en heldag utomhus och det skulle bli skönt  att duscha av sig. Jag tar av mig shortsen och börjar ana oråd. Försiktigt drar jag av min t-shirt och möts av en förskräcklig syn. Den långa promenaden hade gett mig en helt horribel bonnbränna – skarpa kanter runt halsen, armar och ben. Men inte nog med det – även tuppluren på beachen gav en liten extra twist till all smärtfull bränna. Där på magen var en vit rektangel bland allt det ljus-, lila- och grisrosa. Jag tyckte inte att Hotet av Michael Connelly var speciellt bra, men boken hade ändå gjort avtryck på mig. På sitt egna lilla sätt. Återigen hade jag misslyckats fatalt i solen. Det var dock inte det värsta som hände under semestern. Men det tar vi sen.

Annonser

10 svar to “En vrickad semester, del 1”

  1. elr156 Says:

    haha, du skriver roligt o underhållande :). var nu försiktig om din rosabetonade hud 😉

    • bermudabenny Says:

      Tack snälla du, och ja, jag ska vara så försiktig jag bara kan – funderar på att ta fram någon slags overall som man kan ha året runt…kan vara lösningen! 😉

  2. Charlotta Says:

    Polar suit!!!

  3. morrdraken Says:

    Sist vi åkte iväg på semester hade jag solskyddsfaktor 60 tror jag. Jag var precis lika blågrönvitblek när jag kom hem som när vi åkte. Det var nog lite VÄL bra åt andra hållet kanske. 😀

    • bermudabenny Says:

      Ja men hellre det än det rosabeiga alt djupt lilabrända jag kommer hem med annars. Burka för alldeles för vita män kan vara värt att lansera. Inte så PK kanske, men bra för hyn.

      • morrdraken Says:

        Det är väl lite som att välja mellan pest och kolera? Bli förväxlad med ett lik eller med en gris, menar jag. 😀

      • bermudabenny Says:

        Men vadå, man väljer ju hellre kolera än pest, eller? 🙂 Alltså hellre dödsblek än grisskär. Då kan man köra mer på sexiga docklooken…som Björk typ.

      • morrdraken Says:

        Sexigt docklik. Mja kanske – om det funkar med blå ringar under ögonen… 😀 Vampyr funkar liksom inte heller efter att hon den där typen släppte Twilightböckerna – blir för meckligt att greja glittereffekten var gång solen skiner. *lat*

  4. Oss albinos emellan « Greetings from Bermuda Says:

    […] Ni miljoner och åter miljoner läsare som dykt upp nu på slutet och missat det hela kan läsa det här och […]

  5. Granny Canaria « Greetings from Bermuda Says:

    […] jag pallrade mig motvilligt hem till Sverige igen. Inte så brun kanske, men inte heller speciellt brännskadad…så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: