När min kropp åt upp sig själv

I dag vaknade jag vid 07.30. Min första dag som 30-åring var ett faktum och jag firade med en fläskläpp stor som en honungsmelon. Ok, en väldigt, väldigt, vääääldigt liten honungsmelon. Men ändå. Och grejen är att jag la mig natten innan med mitt bebisstjärtlena fejs intakt, utan det minsta tecken på svullnader, köttsår eller ofullkomlighet *host*.

Så, typ.

Huvudmisstänkt nummer ett var naturligtvis kvinnan bredvid mig i sängen. Rent instinktivt kanske hon hade gett mig en rak höger när jag snarkade för högt eller kanske en medveten dansk skalle när jag tog lite väl mycket av täcket. Men nja, det känns inte riktigt troligt. Jag kommer hursomhelst att sova med ett öga öppet från och med nu.

Zzznarkningar är Zzzexigt!

Jag tror mer på att undertryckt 30-årsångest kan ha orsakat skadan. Att min kropp tillslut fick nog, slog näven i bordet och desperat försökte äta upp sig själv när jag var som minst beredd. Slag under bältet, kroppen! Ja, fast i ansiktet då.

När kroppen har fått nog.

Annonser

5 svar to “När min kropp åt upp sig själv”

  1. N Says:

    Grattis på födelsedagen! Jag har längtat efter dig ❤

  2. Romantified! « Greetings from Bermuda Says:

    […] Greetings from Bermuda – ditt röda skynke när tjuren kommer farande « När min kropp åt upp sig själv […]

  3. Therése Says:

    Grattis i efterskott! Verkar ha varit en bra dag.. Om man bortser från fläskläppen då :b

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: