Pung-gung

Grandpa-power!

Det här med pungar. Jag tror det är bäst att vi pratar om det nu. Pungar på gymmet alltså. Eller ja snarare i omklädningsrummet kanske – inne på själva gymmet är det ju ganska pungfritt som tur är (om man inte räknar väldigt tajta cykelbyxor, vilken man ibland borde).

Jag dömer ingen!

Och jag är inte alls pryd. Det är jag visst inte! Sluta titta sådär. Naket är härligt, naturligt och yada yada bla bla blä. Men jag kan ändå inte låta bli att bli lite provocerad när det ska slängas med underliv kors och tvärs. Låt mig exemplifiera innan ni dömer ut mig helt. Detta hände yours truly förra veckan.

Äldre herre, 75 år kanske, kommer ut ur duschrummet. Han är väldans långsam, väldans skrynklig och har skåpet bredvid mig. Jag sitter med ryggen mot mitt och han ställer sig framför sitt. Han släpper handduken, puststånkar högt och sträcker ut armarna för att stretcha ut sin tränade gamla stackars kropp.
Pung i mitt ansikte. (ja, inte bokstavligt, men nästan).
Den äldre herren börjar med att sakta ta på sig strumporna.
Pungen gungar hypnotiskt i min ögonvrå.
Sen ett linne. (Det här är på riktigt alltså)
Han fortsätter med en t-shirt på det och brister, av oklar orsak, ut i en rejäl hostattack.
Pungen hoppar och slänger. Studsar.
Och jag bara sitter där. Förstenad. Förtrollad. För nära.
Efter t-shirten är det skjortan som ska på och sedan en slipover på den.
Pung pung pung. Gung gung gung.
Och när man tror att testikel-terrorn äntligen är över så slänger gubbjäveln upp ett ben på bänken där jag sitter och börjar långsamt att kamma sitt långa gråa hår. Lååångsamt.
Puuuung.
Sen blev allt svart.

Är det jag som är känslig? Är jag löjlig? Barnslig? Borde jag inte skriva om sånt här? Borde jag bara bita ihop och gå vidare?

Tacksam för svar/BB

Om gud och freaksen vill kan det bli kontaktannonsgranskning imorgon. Hoppas hoppas.