Två minuter i helvetet

I helgen har jag brutit mot en av mina största principer, gjort något som jag lovat mig själv att aldrig någonsin utsätta mig för igen. You guessed it – jag åkte till Eskilstuna.

Stolt men sucky.

Jag vet inte riktigt vad jag har emot den staden, ja förutom nazisterna, dialekten och Kent då. Men principer är principer (och fördomar är fördomar) och de ska man ju hålla fast vid.

…och jag mot Kent.

Men så tog jag då ett försiktigt steg från tåget ned på perrongen i denna djävulska (alltså oklart varför) håla. Svetten lackade och benen darrade, men på något sätt höll jag mig upprätt, lyckades hålla mig vid medvetande och stappla mig fram till min väntande vän och in i dennes bil.

Nog för att Eskilstunaborna är något bruna av sig,
men humor det har de!

Det var iofs det enda jag fick uppleva av Eskilstuna den här gången. Men det var mer än tillräckligt bör tilläggas! Bilen tog oss snabbt ut på landet, till en fantastisk plats långt ifrån rakade skallar, gnälliga stämmor och Jocke Berg. Här flödade snaps, öl och champagne, sånger sjöngs och danser dansades. Alla var på sitt allra bästa humör och visst kunde man ana hur till och med kräftorna log lite av allt det där fantastiska. Ja tills jag slet dem i bitar och åt upp deras stjärtar alltså.


Se så lycklig den är!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: